Om natten...

Ibland... när det är som allra MÖRKAST... i ens tillvaro...

Då menar jag verkligen mörkt... en plats dit LJUSET aldrig når...

Ja, då är till och med SVART... bara en grå nyans...

Det är inte att leka med... då kan det SLUTA precis hur som helst...

Man har liksom INGET att förlora... längre... eller att vinna...

Men det gör ont... så jävla ONT... att leva... på riktigt...

Det håller inte... att sitta uppe... så här i nattens sena TIMME...

Tankarna blir ju inte PRECIS de mest vältänkta... kompletta...

Varje ORD som skrivs... läses kritiskt... även mellan raderna...

Men avsikten är... inte att skrämma... inte att SÅRA...

Bara att ANDAS... att ventilera... i nuet...

Till slut kommer regnet... igen... de där SALTA dropparna...

Försvinner in... till drömmarnas och fantasins VÄRLD...

Slumrar in... sover... inget KÄNNS farligt längre...