Nej, så är det... bryr mig inte mer längre...Insett att det är så här nu... och så kommer förbli, ingen mening att tro något annat eller att inbilla sig att det kanske finns någon liten mening med saker & ting.
Kanske bättre att bara släppa det, ge efter... ge upp... för det är ändå bara destruktivitet som växer fram annars och det är INTE åt det hållet det får gå...
Tankarna vandrar, kanske beror det på att tiden finns att låta dem vandra... kanske kommer allt slå sig till ro... om bara lugnet, om än så litet, infinner sig.
Andningshålet nu får bli här... en plats att skriva på, rensa ut mina tankar och låta dem bli ord... små ord och texter som sedan kan blekna bort med tiden...
Här... i min egen "skräphink"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar