Sluta gnälla... sluta vara tyst... sluta beklaga mig... sluta vara sur... sluta vara negativ... sluta längta efter det omöjliga... sluta vara nere... sluta vara för öppen... sluta tänka för mycket helt enkelt... sluta skriva, för ingen blir väl "gladare" av att läsa sånt här...För jag har börjat inse en sak. Något som jag nog aldrig gjort förut... Jag sårar och stöter bort folk... familj, släkt och dem jag kallar mina vänner... Vet inte hur det fått gå så långt...
Visst... ensamhet kan nog säkert vara både bra och skönt men... jag har nog passerat gränsen nu... Nu drar jag mig bara undan mer och mer... och kan knappt se någon i ögonen längre... jag, som brukar vara ganska social...
Jag har blivit mer och mer oförsiktig... likgiltig för mig själv och mitt liv... bryr mig inte längre om vad som händer... och sån är jag väl egentligen inte, inte längst innerst där inne...
Borde sluta... men kan inte... och JA... det är en svart dag idag...
Sorry, ska inte skriva mer idag...
4 kommentarer:
Goa du! Det finns stunder i livet då det kan bli så nattsvart. Du måste få hjälp med detta. Jag tror det kallas depression, och det kan alla drabbas av hur duktig och social man än är, och det blir kanske ännu hårdare just därför. Du måste be om hjälp att få trassla ut nystanet. Lova det! Många kramar Milla, Flower
Usch fy f*n vad det låter jobbigt!
Tror nog att damerna som redan har kommenterat kan ha rätt. Att det inte är säkert att man orkar att kravla sig upp helt själv när man ramlat för långt ner.
Och inte blir det bättre av att du går där och försöker fixa det själv!
Lyssna nu på vad damerna säger!!
Kram
Håller med övriga. Du måste få hjälp vännen. Styrkekram/anna
Känns inte kul att läsa att du har det så tufft!! Håller med ovanstående - Det är nog aldrig fel att få hjälp. Tiden kan användas till så mycket mer värdefullt än att må dåligt......
Stor kram!!! /M
Skicka en kommentar