Fruktansvärt fredagtrött...

Oj, idag var det verkligen svårt att ta sig upp... hade ingen som helst lust att titta upp ovanför täcket... jag ville bara ligga kvar i värmen... och fortsätta drömma... på en härlig dröm från nattens sena timmar... MEN upp måste man ju, hur trött man än är...

Det blev en lång dag igår... det känns i kroppen... kom hem strax efter 8 och det blev en sen middag i ensamhet vid middagsbordet, vilket ju i sig inte var oväntat...

Idag väntar ett antal möten som vanligt... jag fattar inte... att det inte kan lugna ner sig lite grann igen... det har verkligen varit lite väl mycket de senaste veckorna och det är svårt att hinna med så mycket annat än jobb...

Kanske är det jag själv... som måste göra omprioriteringar... för nu hinner jag knappt med allt... jag själv borde hinna med...

Mycket som händer nu alltså... och nästa vecka väntar ett långväga besök... så det gäller att hålla kalendern uppdaterad... så man kan passa in allt som ska göras... undrar verkligen hur jag skulle klara mig utan en kalender...

Jag går just nu och undrar hur vädret ska bli... kanske framförallt på söndag... det är inplanerat en uteaktivitet då... med scouterna, och jag har verkligen ingen lust att vara ute om regnet vräker ner...

Nej, jag måste nog sluta skriva för nu... jag ska nog gå och "ta mina tekniker i örat"... då de just har börjat "leka" med en sorts leksak... tror det är en s.k. Transformers-gubbe i tyg !!!

Var får de allt ifrån ? Fattar inte... men, det kanske är sånt där som förgyller vardagen lite grann i alla fall... jag återkommer...

OM någon nu skulle undra hur bilden ovan hänger ihop med detta inlägg... så gör den INTE alls det... hittade bara ingen annan som passade just nu...

MEN, ni får gärna gissa vem den föreställer är ;-)

Hoppas er förmiddag blir fin !

Foto: Tierra

Händelserikt...

Äntligen lite tid att skriva... det har varit en händelserik dag... och inte förrän nu har tiden funnits att sitta ner...

Det har varit en dag full av lärorika samtal... och jag ska strax bege mig till mitt riktiga jobb för ännu ett möte... som tur är det sista för idag... men jag lär nog ändå inte vara hemma förrän strax efter 8 ikväll... och då lär jag slockna direkt...

Gör ett nytt förök att skriva i morgon... just nu har jag fullt sjå att samla dagens intryck... på rätt plats inne bland hjärnans små grå celler... och det är inte lite det...

Ha en skön kväll !

Är allt lite avundsjuk...

I går kväll... sent på kvällen... fick jag lova "leka" taxi igen... och det var inte utan en viss avundsjuka... som jag fick hämta äldsta dottern och 3 kompisar efter en konsert på Globen...

De var där och såg konserten med Gwen Stefani... och den hade jag också gärna sett... det var faktiskt riktigt länge sedan jag var på en konsert nu igen... senast var när jag hade tur... och vann biljetter på en radiokanal till Pet Shop Boys ... på anrika Cirkus, för snart 1,5 år sedan...

Men nu fick jag alltså "bara" agera chaufför... fast det kan ju kanske vara lugnast så också numera... när det kan hända så mycket otäckt sent på kvällarna och nätterna...

Det ser ut som om det kan bli en lite lugnare dag idag... men man ska väl aldrig säga aldrig... och det får väl bli... som det blir helt enkelt... senare i kväll väntar dessutom ett möte med mina riktiga arbetskamrater... och alltså inte dem jag jobbar med här... på mitt uppdrag...

Kanske bäst att sluta skriva nu... och sätta fart...

Hoppas ni får en intressant torsdag !

Fotot på Gwen... hittade jag givetvis ute på stora stygga Internet ;-)

Granskar...

På långt håll hörs en vemodig melodi... stilla från en gitarr... ekar mellan kontorens fasader... folkvimlet strömmar förbi på gatan och mitt i allt sitter han... med sin gitarr i knät...

Jag stannar till... står en lite bit ifrån honom och lyssnar... granskar mannen med sitt instrument... hur han spelar utan att lägga märke till någon av de som passerar... han blundar, helt kort, ibland och tycks drömma sig bort... till en annan plats... ett annat land...

Jag ser mig om kring... kanske ett par tre stycken som liksom jag stannat upp i vardagen... lyssnar till tonerna... han är duktig på att spela... och musiken flödar fram ur gitarren...

Ingen ser... eller bryr sig om... att jag ta upp kameran och tar mina bilder... och jag står kvar en lång stund och funderar... varför sitter han där... varifrån kommer han... vart är han på väg...

Jag iakttar de andra som står där och lyssnar... ser en som gör ett försök att nynna med i melodin... en annan står bara tyst och ser på men låter ena foten följa takten...

Ingen säger något... tyst, nästan omärkbart, går de iväg igen... och så även jag... jag vandrar nerför gatan... närmare in mot city... och melodin följer i mina fotspår... långt efter att mannen försvunnit ur mitt synfält...

Jag granskar de jag möter på min väg... och jag kan inte undvika att undra... var hör de hemma... vart är de på väg... i livets hjul... är de liksom jag på väg mot ett mål... eller är de redan framme...

Foto: Tierra

10/10 - en vanlig dag...

Morgonen här igen... och jag skulle nog nästan kunna köra till jobbet med förbundna ögon... kan nog varenda kurva, korsning och rödljus utantill... varje hål eller gupp i vägbanan sitter i ryggraden...

Det är kallt i bilen på morgonen nu... får vrida upp värmen... och slå på uppvärmningen av sätet... kanske är det också dags att plocka fram vinterjackan... för nu har tydligen metrologerna hotat med att det ska snöa... kanske redan i morgon...

Jag fick sitta i en lång bilkö i morse... det brukar ju inte hända så ofta... men någon stackare hade tydligen fått något problem med sin bil... på precis fel ställe... så där satt jag... med musiken från bilens CD-spelare... som fyllde mina öron... och mitt inre...

"det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost

från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är en del av den här trenden
alla bara hälsar på

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår..."

Ur "Jag har väntat på ett regn" - Lars Winnerbäck - 2007

Ibland når ord och texter, som dessa, långt in i hjärtat... in i själens alla skrymslen... berör en på ett oväntat sätt... och man blir sittande där med sina tankar... och hade det inte varit för en annan, mycket mer stressad bilist... så hade jag kanske suttit där ännu...

Jag väcktes ur mina funderingar av ett par kraftiga stötar från hans signalhorn... och kanske såg jag en aning förvirrad ut när jag sen fortsatte min färd mot jobbet... fortfarande omgiven av toner och texter... ord som berör mig...

Nu väntar dagens strider... för ibland känns jobbet så... som ett slagfält där jag försiktigt måste ta mig fram... lösa uppgifter och problem... och även om det ibland kan vara intressant... så finns också dagar då det mer liknar ett skyttegravskrig... där ingen kommer varken framåt... eller bakåt...

Hur det blir idag återstår att se... nu är det dags för lite kaffe...

Ha en bra dag !

Foto: Tierra

Kära dagbok...

Jag är inte längre lika säker på att jag vill skriva... inte nu... och inte sen heller... känslan av fullständig och total meningslöshet, hopplöshet... kom krypande redan i morse...

Tappat tron på mig själv... tappat tron på att det finns en mening i orden och skrivandet... bara en stor tomhet... ödslig och kall...

Det finns de som vill visa mig motsatsen... som verkligen stöttar och vill se texter flöda ur allt som livet handlar om... men jag kan och vill inte vara en energitjuv... som tar kraften från dem som själva behöver den... mer än väl...

Jag kryper in i mitt hårda skal... lägger mig ensam och låter tårarna göra mina kinder blöta... och ändå... vill jag aldrig vara utan dessa hjälpande händer... som fångar upp min trasiga kropp och sargade inre... och någon gång hoppas jag ta mig ut...

Vad vill då alla orden säga... varför vill de ut ur alla vrår... jag vet faktiskt inte ibland... det värker i mitt inre när orden stannar upp, inte flyter som vanligt... som nu...

Jag vacklar i mina försök att skriva... mer... mindre... inte alls... och ändå... så kommer jag till slut... alltid tillbaka hit...

Utifall att...

någon undrar... så sitter jag bara här och jobbar... varken mer eller mindre... så HIMLA intressant är det idag... tyvärr...

Men jag ska inte trötta er med mer ord nu... jag återgår... till mina små dagdrömmar i stället... här framför bildskärmen...

Foto: Tierra

Över mitt huvud...

Långt bort i nattens timme
Långt där ute i rymden
Där stjärnorna nu lyser
På himlen ovanför mitt huvud

Dit där jag i tanken längtar
Dit jag helst av allt vill resa

Det svaga skenet från alla solar
Stjärnor som gnistrar i skyn
Genom årtusenden av tid
På himlen ovanför mitt huvud

Tanken svindlar i rymden
Någon gång i framtidens ljus

Natten som snart kulminerar
Dygnets alla timmar börjar om
En ny dags morgon kommer
På himlen ovanför mitt huvud

Foto: NASA - bilden lånade jag på nätet helt enkelt...

Säg HEJ till Lennart...

Lennart är en ganska så nyfiken typ... som bor i ett stort, fint glashus... i bokhyllan... i vardagsrummet... därför att... Lennart är en ödla... en skäggagam... och det syns väl på bilderna här nedanför...

Han är dessutom väldigt snäll och stillsam... vilket gör honom till en utmärkt kandidat (läs: offer)... för mina små fotoövningar...




Tror det får räcka med bilder på honom nu... vill ju inte att han ska få storhetsvansinne av all denna "publicitet" och alla bilder...

Jag lovar... han fick några feta syrsor... som tack för bilderna...

Foto: Tierra

Det meningslösa våldet...

Det är inte ofta... som jag brukar kommentera eller skriva om sånt här... men ibland blir man... så fruktansvärt arg och ledsen...

Vad är det för FEL på dessa ungdomar... som INTE FÖRSTÅR... att en människa faktiskt DÖR... om man sparkar eller t.o.m. hoppar på en annan människas huvud !!!

NÄR, när ska alla ni ungdomar äntligen FÖRSTÅ... hur djävla meningslöst våldet är... ett våld som bara tycks bli värre och värre...

LÄGG AV !!! Det är inte tufft eller häftigt att spöa skiten ur någon stackare som redan LIGGER NER... Där förståndet tar slut... där ta nävarna (eller snarare fötterna) tydligen vid...

Kan man inte argumentera... eller slåss på ett RÄTTVIST sätt... då är man bara en ynklig fegis !!

Visa att ni är STARKA NOG att säga... "Jag slår eller sparkar ALDRIG någon som är svagare eller redan ligger ner"...

Att säga det... DET ÄR ATT VISA MOD & STYRKA... och ni kommer vinna mer respekt genom detta... än på något annat sätt...

Och det spelar INGEN roll från vilken samhällsklass ni kommer, om ni är svenskar eller har invandrarbakgrund... det är samma sak som gäller för ALLA... stoppa det meningslösa våldet !!

Så där, jag ville bara få det sagt... det kändes bara angeläget nu...

Foto: Expressen.se