Ett lite positivt besked... och en stor sten släppte från mitt redan nu ansträngda bröst och värkande mage, ett litet steg framåt och kanske en svag låga av ljus i tunnelns mörker...
Men jag har dock inte längre några stora illusioner, jag tar beskedet med stort jämnmod... det har så ofta varit bra först och sedan ändå bara rasat sönder & samman... som om det egentligen redan var menat så från början...
//Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar