Tennsoldaten...

Så kom kvällen... och det brakade återigen lös... det som rört sig under den oroliga ytan... sen sist...

Samtal... tårar... ilska... förebråelser... starka ord och känslor... allt kom åter upp till ytan... nödvändigt men smärtsamt...

Rak i ryggen... står emot... förklarar... och försöker visa förståelse... allt som gör ont... allt som både sårar och förstör det som varit...

Måste orka nu... ska vara stark nu... och i nattens ensamhet samlar jag kraften... efter urladdningen som fyllde kökets luftrum med en nästan elektrisk stämmning...

Listar saker inuti mitt huvud... saker som ska passas in i det slutliga pusslet... nu när insikterna nått båda parter...

Likt den ståndaktige tennsoldaten... måste jag nu försöka stå emot elden... lågorna från den sista stridens hetta...

Borde sova... men det går inte än... inte riktigt ännu... måste låta de virvlande tankarna landa lite till först...

//Tierra

Bilden hämtad ur H.C. Andersen - Den ståndaktige tennsoldaten