Man brukar ju säga... att hoppet är det sista som överger en... och just det stämmer nog... man får aldrig ge upp hoppet... för även i de mörkaste av stunder... just då som förtvivlan river själen sönder och samman... så finns hoppet alltid kvar... ett ljus i mörkret...Det må flämta i all sin ensamhet... ibland långt borta, ibland väldigt nära... men ändå ett ljus som påminner om livet och värmen... ett livsljus helt enkelt.... som ger vandringens väg en mening och som alltid lyser upp de steg som tas...
Många gånger... ja, för oss allihop... så förmår vi inte att se längre än armen räcker... och det kanske måste få vara så... man behöver krympa sin omvärld för en stund... bara för att sen åter finna stigens sträckning... som mycket väl kan räcka längre bort... än vad man någonsin trott...
Livet är så svårt... livet är så obegripligt... livet kan vara ett helvete många gånger... men någonstans så har livet fått sitt öde slutgiltigt bestämt... ett spår som börjar i vaggan... och som slutar i graven... och under denna resa sker möten och händelser... men inte bara av en slump... utan av ödets mening...
Det är väl därför som det är så svårt... att förstå... att ta in... varför livet inte tar de vägar man själv vill... men om bara hoppet finns... kanske ödets lott faller på plats... och visar att allt som sker... bara är en liten, liten pusselbit... på livsresan...
Visst tvivlar man så ofta... visst tror man att allt ska ta slut... att de drömmar man har inte ska infrias... men till och med den allra mest pessimistiska själ... som jag... måste ha tilltro... tålamod... styrka... och viljan... att se ljuset i tunneln... även de svarta dagarna...
Den perfekta världen finns inte... jag har insett det mer tydligt än någonsin... ingen fasad är mer vacker eller mer perfekt än någon annan... och just därför VET JAG... att det finns både hopp och tro... på ödet och drömmen om det jag vill... det tar bara lite tid...
Just nu balanserar allt som på eggen av en vass kniv... ena stunden tycks allt stå stilla och inget händer... nästa sekund kastas man runt i livets centrifug av känslor... famlande efter ett handtag att fånga... och man hinner knappt andas...
Efter dessa något förvirrade rader... så är det väl kanske dags att ta tag i dagens uppgifter... allt som är en del i resan framåt... för det är bara åt det hållet det kan gå... det vet både ni och jag...
Ha en trevlig helg !
//Tierra
Bilden "lånade" jag på en sajt för resor... inte livsresor... men charterresor...
5 kommentarer:
Vet inte riktigt vad jag ska svara mer än att jag tror jag fattar.
I bland när det blir som mörkast och världens som minst och man själv som räddast och ensamast då tror man att livet är bara precis här och nu.
Men så växer styrkan lite och man kan på nytt se att allt är en del av livsprocessen...ja, så kastas man lite fram och tillbaka och man känner sig misshandlad av livet och så förbaskat skör...men det är kanske det som får en att slutligen växa och gå framåt?
Jag vill gärna vara ett handtag åt dig. Finns här, du vet vid det här laget att du aldrig är ensam, vi finns här. Kram
Hej! Skönt att höra att det är ett uns bättre....Tror inte det är meningen att vi ska begripa livet utan man får nog ta det som det kommer. I bland måste man kastas in på ett sidospår som man inte begriper.....för då plötsligt öppnas en ny dörr som man aldrig vågat öppna innan. Och hela livet handla om balans - det är inte antingen eller det är både och men balans är svårt! Eller hur!!!!??
Kram på dig vännen!
ps Gjorde en upptäckt idag...hihi...du är ju man... har inte läst så noga innan och på nått vis har jag fått för mig att de var en kvinna.....men du, det är helt ok att du är man;-)
hallå vännen!
hoppas du har haft en trevlig och
lugn helg.
själv har jag jobbat idag (söndag)
tänker på dig.
snart är det jul också. bara 8 dagar kvar.
ska kanske på dejt då =)
eller så sitter jag själv. vi får
se hur det blir.
kramar i massor./Veronica
Om man inte kan känna hoppet eller se ljuset är det viktigt att försöka få hjälp att känna det. Men då gäller det att känslan att släppa taget inte är för stark. Kramar...
Man ska alltid blicka framåt, även när det är svårt. Jag hoppas du ser lite ljus därframme nu/kram och hoppas du får en fin start på veckan
Annelie
http://rospinglan.blogg.se/
Skicka en kommentar