Tisdag morgon... klockan strax efter 7... andra dagen på jobbet efter semestern... och det känns bara så bra... är verkligen så skönt... att vara tillbaka framför tangentbordet igen...Att jag inte ha fått... eller kunnat skriva på flera veckor... har varit tungt... speciellt eftersom det finns så mycket tankar och ord som bubblar där inne... under ytan...
Det är härligt att kunna sitta så här nu... tidigt på morgonen... innan alla vaknat till och börjat leta sig in här på kontoret... en kopp varmt kaffe vid sidan av tangentbordet... och bara låta fingrarna knappa in alla de ord & meningar som under några veckor... tryckt på...
Det kanske är svårt för en del att förstå... hur det känns... men det är som om just detta... med att skriva... det har varit ett undertryckt behov... och nu när möjligheterna finns... att skriva här... ja, då kommer allt fram ur skrymslen & vrår i ens inre...
Ibland blir jag nästan förvånad själv... både av att jag tydligen har haft detta starka inneboende behov... men också av att jag (trots relativ anonymitet) faktiskt öppnar mig... och låter andra ta del av mina högst personliga händelser, tankar och små funderingar...
Fast... kanske är det just det... som gör att det känns så bra att få och att kunna skriva... det är ett andningshål... en sorts ventil... och som gör att jag kan "andas"... som ger mig så mycket tillbaka... på många olika sätt...
Dessutom... jag ser... och läser... jag är inte ensam, många med mig har liknande tankar... om vardagen och livet...
Mitt skrivande är till för mig själv... vissa saker behöver få friheten och utrymmet att formuleras i bokstäver, ord och texter... annat kommer att stanna kvar inom mig... men ändå ger skrivandet mig en chans att leva... att få känna glädje... och att få respons genom kommentarer och andras ord...
Det finns så mycket att lära fortfarande... och jag är så glad att jag "hittade" detta sätt... något som ger insikter, erfarenheter, upplevelser... och mycket, mycket mer...
Kanske låter det patetiskt... att detta med att skriva blivit så viktigt för mig... men jag kan inte heller förklara det bättre... vet bara att det är så oerhört tomt... om orden inte får sin frihet...
Jag kommer aldrig bli någon författare... men skriva... det kommer jag nog göra så länge jag bara kan...
3 kommentarer:
Jag tycker inte att det låter patetiskt... Skrivandet har länge varit en stor del av mitt liv men det är först sen jag blev sjuk som jag skriver i den här formen på bloggen... det har gett mig oerhört mycket!!!
Du får tycka precis vad du vill *L men jag tycker att det är skönt att följa med i dina tankar och händelser, vardagliga eller ovanliga.
a.
Skrivandet är viktigt för mig också. Skriver dagligen och snart ska jag sätta mig i min skrivarstuga och skriva mer än jag någonsin gjort
Ha en härlig dag.
Min semester pågår ännu några dagar till
Skicka en kommentar